Summer of deep thoughts

This summer there has been acts of public violence around the world that has come very close to us in Scandinavia. Germany have had several. The most recent this morning. It is my belief that the perpetrators want us humans to hate each other. To blame each other for everything that is wrong in the world. I can’t understand the way these people think. I believe that we must not fall in their trap. Not build up hatred. Not seek confrontation. Non-violence. Mutual understanding. This is very, very hard but we must not give up.



Tomorrow is the swedish midsummer. Actually it’s the 21 of June but the powers to be wanted the wheels of the industry to continue rolling until the nearest weekend came. Midsummer in Sweden is full of traditions but one gets bored after some years and today my family celebrate it by eating good food and drinking good beverage. Many young people parties like crazy and there are always reports about traffic accidents, violence, drunkeness the days after midsummer.

Enter: a new beginning

For six years I have been co-founder and chairman of the Rocknroll Club in Lund, Sweden. It has been a bumpy ride, and still is. It has been a lot of hard work. Incredible hard work, non-profit. I have gained friends, and lost some. It’s inevitable. But somewhat sad. Have I changed? Probably. Have others changed? Probably. This autumn there will be a new place for the club -and the association. That much, I know.  The rest is uncertain. And all I really wanted to do was just to play Rock’n’Roll.

The lights of Copenhagen

Last week me and the wife was in Copenhagen on a concert. It was at the Forum in the part of Copenhagen called Fredriksbjerg. Fredriksbjerg is a municipality surrounded by the City of Copenhagen in all directions. In Sweden Fredriksbjerg would have been merged with the larger city around it. But not in Denmark. So Fredriksbjerg lives on and is alive and kicking. Anyway; Copenhagen is home, memories, childhood and scents and sounds. I love the streets, the street names, the houses and buildings, the shops and all the other things that makes Copenhagen so familiar to me. Even the constant flow of cars, busses and bike riders is something I like. And the very creative way of parking a car is charming. As the capital of Denmark the city has it’s problems, of course. All major cities does. But the positive side exceed by far the negative. If I could, I would be there more often. But Copenhagen is also beautiful from a distance. From across the sound for instance. The glittering, twinkling lights from Copenhagen seen from the swedish side of Öresund are full of warmth and ladden with memories of people long gone. It’s like a greeting from afar. We are here, waiting for you when it’s your time to make the final journey. Not on a chariot or on angel wings but on an old DSB-ferry by the name Hamlet.

Rawhide Lund

I have a band, Rawhide Lund. The band performs songs written mostly by myself. The name comes from the Sixties series Rawhide. Clint Eastwood was in that series. The signature song was so exciting. I loved cowboy movies, preferably the native americans in them. Apaches in the series High Charparral. Lakotas in other movies. And the names, Geronimo, Cochise, Sitting Bull, (called him Sitting Bill by mistake), Tecumseh, Pontiac, Crazy Horse, Uncas, Mangas Coloradas so exotic and cool! And suddenly I started to cheer the First Nation warriors in every movie I saw. I started to study more and more about their culture and realized quite soon how Hollywood’s view of the Natives differed from what had really happened to the first inhabitants of the American continent.

Anyway, during the years I played alternative countryrock a la Neil Young/ The Byrds I tried to name the band I played in Rawhide. But was voted down every time. Then I came up with a plan! Next band I start will be named before I get people to join it! So I asked: -Do you wanna be in my band Rawhide? It worked!

But the music wasn’t alternative country anymore, I got tired of it and wanted to write about me so the band had the mixture of Gasolin’/Iggy Pop/New York Dolls as musical direction. And when songs appeared on SoundCloud I realized that in the MidWest America there were several bands called Rawhide. Alas the name Rawhide Lund where Lund is the city we comes from…

It’s just a ride


I am a passenger on this ride called Life. -It’s just a ride, like the late Bill Hicks said.- I was born in Copenhagen, Denmark many years ago. Of that I’m very proud, as an adult i.e. , not when I was a boy. Then I was ashamed of being slightly different from the rest of the friends. I am the father of two daughters. The pride of my life. I have a woman in my life. She makes me a better person. I hold many beliefs but few opinions. Opinions store energy that you need for other things. Especially negative opinions. This blog will be like a palette of thoughts, views and pictures of what makes me tick. I’m like the cat basking in the sun, dozing off, when suddenly something catches my attention and I’m up on all four, fully alert and focused…:-) The blog will be written in english and swedish and sometimes danish as some of my -hopefully- future followers don’t speak swedish and I am a danish passenger living in Sweden with lots of friends abroad.

Hondo II

Hondo II

above pic from the web

Hondo II, plywoodbody
Hondo II, plywoodbody

Denna gitarr, min första riktiga el-gitarr köptes sommaren 1981 på Lassesons Musik i Kristianstad. Jag var jättebakis efter ett nattlig möte med Fräulein Liebfraumilch och en viss mängd Kaptenlöjtnant. Med två medmusikanter i släptåg, lika bakis som jag, blev valet lätt. Jag lyfte ner en gitarr från väggen, provade den lite valhänt under uppmaning från butiksbiträdet att inte repa gitarren med knapparna i jackan. Och sen slog jag till och fick med den hem. Jag provade den först då med förstärkare och den fungerade. Gitarren var med på ett antal spelningar i bandet Marble Index men då tidens mode dom åren hade svängt från ett humbuckerljud a la Steve Jones åt ett spinkigare single coil-ljud köpte jag sedan det året en Sigma-gitarr. En Stratocaster-kopia. Med genomgående hals, som var väldigt modernt då. Det var en av de bästa gitarrer jag haft, jag sålde den för att ha råd med en helsvart Fender Stratocaster. Med tremolo eller svaj som vi säger här. Jag älskar svaj på gitarr. Men Stratan var riktigt riktigt usel. Och jag ångrar att jag sålde Sigman. Men det är en annan historia.


Naturen är besjälad



Min övertygelse är att naturen är besjälad. Vad betyder det? Att naturen har ett medvetande och en livskraft och är del av ett större sammanhang där planeten Jorden, solsystemet och Universum ingår och samverkar. Det betyder också att varenda liten sten, organism och energi vibrerar och lever. Vi är ett, endast separerade av illusioner. Framförallt illusionen om att människan idag 2016 vet allt som är värt att veta och på nåt fantastiskt vis också i förväg kan vet vad som kommer att vara värt att veta i framtiden.

Made with Repix (


vägen till Hörjelgården
extraktion av blommedicin enligt Dr Bachs solmetod

Epiphone Riviera 1983 m Bigsby-tremolo

Ibland hittar man bara rätt gitarr. Direkt. I slutet av perioden 1983, i slutet av Die Zuckerfabrik i Hässleholm/Lund, blev jag helt hooked på 60-talsmusiken igen. Från Die Zuckerfabriks depp-rock till 60-tals psykedelia och folkrock. The Beatles och The Byrds, Walker Brothers och Velvet Underground, The Seeds och Love, Jefferson Airplane och framförallt The Doors. Och Neil Young/Crosby, Stills, Nash & Young/Buffalo Springfield krävde en annan gitarr än depprockens svarta Fender Stratocaster. På Musikbörsen i Malmö hängde en röd Gibson ES 335 bredvid denna skönhet. Jag provspelade och valde Epiphonen direkt. Nästa steg blev att försöka byta in Stratan. Det gick, med lite övertalning. Epiphonen har varit med på många, många spelningar och är mkt pålitlig. Bigsby-tremolon kom till ca 10 år senare. En period, en mörk period, funderade jag på att sälja gitarren då den inte höll stämningen, men så bytte jag till tjockare strängar och det blev en helt annat och bättre ljud och den höll sedan stämningen bättre också. Bigsby-svaj/tremolo klär alla gitarrer och det håller stämningen bra. På gitarrhuvudet är fäst en hoprullad sedel, ditsatt av en åhörare av pur uppskattning under en spelning. Denna gitarr får man begrava tillsammans med mej en gång…<3

Epiphone Riviera